Har man idrottat större delen av sit liv lär man känna sin kropp väl. I år på blodomloppet var det verkligen första gången jag funderade på att bryta ett lopp tidigt. Efter tre kilometer kände jag hur kroppen bara vägra på alla sätt fick håll, stum, sömning, yr och iallamående ja allt!!! Men pannbenet ville något annat. Jag tog mig i mål men inte glad kände att jag borde brutit. 46,50 blev tiden av ett ren slit. Träning och stress går inte ihop. Dom tre senaste veckorna har varit hysteriska. Allt med flytten, hagbyggen, hundar,får, familjeproblem och jobba mer än en heltid som alltid. Ingen sömn att tala om och ingen träning som jag saknar så. När jag varit ute och gått med hundarna känner jag bara att jag vill lägga mig i diket och sova. Så blodomloppet kändes skit! men dock så underbart att träffa tjejerna saknade bara Nettan som är i Polen och styr upp det. 

Jag och Martina! En riktig vän som har med sig vin i petflaska efter loppet haha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kort inlägg. Trött....Men vill tacka för alla mejl och sms ser att det är väldigt många som är inne och läser...Betyder otroligt mycket går inte att bskriva i ord, det är rörande...Många frågar även vad man kan göra för oss.. och det är svårt, är väl...

I dag gick det för långt! Efter alla dessa år orkade jag inte mer. Dom tre senatse dagarna har Felix (min bror) misshandlat mig och min familj. Skriver detta inlägg nu för att dett måste synas utåt! Syns man inte så hörs man inte.  Felix har autist...

Det blir inte så mycket bloggande nu. Är väldigt rörigt med Felix och jag är inte ledig något......