Måste börja sålla bland alla mina saker, inte lätt alls. Felix (bror) rum är enkelt, han ska ju flytta in i eget hus. Helt otrolig att vi efter nitton år ska klippa banden och inte bo under samma tak. Det är dags, jag vet men det känns i hjärtat och jag är inte riktigt förberedd på det än. Men, ja så måste det bli. Felix är autistisk och tyvärr har samhället vi lever i idag ej kunnat hjälpa honom med någon lösning så han har bott hos mig och mina föräldrar. Återkommer mer om det sen. Tänkte skriva lite om Felix och mitt liv kring han. Och hoppas det kan hjälpa andra familjer och få andra att förstå våran situation. Hur som helst något jag kommer sakna förutom den fyraåriga nittonåringens sällskap i mitt hem så är det mitt stora vardagsrum som varit perfekt för alla middagar...